Jag gick i 6:an och det var den årliga idrottsdagen som östervåla-tärnsjö-harbo slår ihop.
Allting gick bra under förmiddagen och så. Men sen var det dags för det stora 800 metersloppet som jag var så fruktansvärt nervös inför!
Alla elever satt på läktaren och skrek och tuta och höll på. Det var bara nån minut innan starten.
Jag stog vid kanten och trodde jag skulle spy vilken sekund som helst, men sen var det bara att ställa sig vid positionerna. Jag stog längst fram, längst in.
Jag hade lovat mig själv att jag ska ta det här och vinna, nu gäller det! Allt eller inget!
Pistolen small och alla var iväg i hög fart, speciellt jag. Jag var så dum att jag sprang allt vad jag hade i början med ett panikfejs. Hahaaa!
Sen började jag komma efter, (ännu mer panik) jag fick inte tillräckligt med luft pga min ''panik'' men kom sen in i mål och tog bronset. Gråtandes och svimfärdig. Usch!
Jag fattar bara inte varför jag var en sån loser? Om jag skulle göra om det där idag skulle jag vara taggad, peppa dom andra och bara ha kul!
Menmen... man förändras med åren ;)
Dom större tävlingar jag genomgått dom senaste åren har ju gått myyycket bättre om man säger så och det är nått jag självklart ska fortsätta med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar